> <

Minns inte när jag bloggade sist, vilket är ganska illa i sig, men tror inte att det har hänt så himla mycket sen dess. Har börjat min praktik på en förskola i Adolfsberg och har varit här i två veckor nu, vilket innebär att halva tiden har gått. Allt går bra och det är riktigt intressant och underhållande att få komma tillbaka till samma ställe och samma barn igen, då jag var här i höstas. Man märker vilken enorm utveckling de kan gå igenom på bara några månader. De som säger att barn är jobbiga - ja, ibland kan de ha dåliga dagar precis som vuxna, men då har ni inte märkt av det vackra i det. Att få följa barnens sociala, emotionella, fysiska, intellektuella och motoriska utveckling är otroligt speciellt. De får en att skratta dagligen, får en att se på livet annorlunda och får en att ändra sitt tankesätt till det bättre. Det känns inte som att de är 1-3 år, utan att det är bara något år yngre än en själv. De beter sig så otroligt annorlunda på förskolan än om de är hemma. Här får de utöva sin fantasi och bli självständiga individer, och det faktum att man får vara med och påverka detta - helt otroligt. Det roligaste med detta är dock att många ser Barn -och fritidsprogrammet som ett "slapparprogram" och därför inte tror att det ligger någon logistik, något arbete, något tänkande i det vi gör. Ja, så kan man också se det. Men har ni då tänkt på att vi i den Pedagogiska inriktiningen utbildar oss för att ta hand om ERA framtida barn och få dem att bli självständiga individer som kan allt det ni kan? Att vi utbildar oss för att lära era framtida barn om hur samhället och världen fungerar, så att de en dag ska kunna påverka den och fungera i den? Nej, just det. Så tänk till innan.