never lose your flames

Det var hundra år sedan, mer eller mindre, som jag sist uppdaterade, och detta skulle jag personligen kalla 'oacceptabelt', men det kanske bara är jag. Med ett sinne påverkat av skuld och ögonlock tunga som bly, så tänker jag nu skriva en sorts kort resumé av vad som hänt under tiden jag varit frånvarande.
Skolan har varit ett helvete, rent ut sagt. Mina veckor har haft en daglig dos av stress, ångest, falskhet och idioti, vilket man bara fick le och ta emot, men de har också innefattat en rejäl dos av skratt, frågor, kärlek och frihet. Jag har umgåtts med härliga människor som får en att skratta tills man inte kan andas, får en att glömma bort världen omkring och bara får en att känna sig så otroligt accepterad och värdefull.
En dag fick jag en impuls att jag skulle befinna mig i ett "Lord of the Rings" och "The Hobbit"-maraton. Det tog två dagar, men det är helt ofattbart hur lycklig jag var efteråt. Hands down - några av de bästa filmer jag sett.
Målningar har gjorts, fotografier har tagits och dagar har passerat med ljusets hastighet. Jag kommer inte ihåg allt som hänt, men jag vet i alla fall att vi har fått ett riktigt välförtjänt lov. Det började i torsdags och det är skrämmande hur mycket min stressnivå sjönk. Den eftermiddagen åkte jag, Ulrika och Pontus till Marieberg för att handla julklappar och hur mycket jag än älskar att köpa saker till andra, så är det väldigt svårt när man inte har så mycket pengar eller ens någon aning om vad man ska köpa, för den delen. Några saker befann sig ändå i små påsar i min hand när vi gick mot utgången, även om jag inte var nöjd med mina val. Vi gjorde planer om att ha en övernattning och i lördags ägde det rum. Jag och Ulrika tog en - aningen mystisk och främmande - buss till Nora, där vi senare befann oss i ett av de finaste hus jag någonsin sett. Då vi egentligen skulle ha ett filmmaraton tillsammans, bestämde vi oss istället för att titta på "The Last Samurai" och prata om allt och ingenting tills klockan var fem. Timmar försvann och efter mycket skratt och lite vett, var det dags att återvända hem. Där väntade städning och förberedelser för att pappan min fyllde år. Det blev gäster, god mat och mycket prat, innan det blev beslutat att jag skulle åka till Asker. Så det är därifrån jag skriver just nu. Klockan är några minuter över två på morgonen, och efter gårdagens brist på sömn känns tanken att låta sig falla bort från verkligheten i några timmar väldigt lockande. Morgondagens planer är rätt så oklara, men att åka skridskor är något som är definitivt. 
(och på tal om ingenting, som många vet är jag sorgligt nog inte blond längre. Detta är någonting som kräver en tyst minut.)
 
General |
Up